Postning
Beroende på sågteknik, kringutrustning och timrets egenskaper kan en stock sågas upp på en mängd olika sätt. Begreppet postning avser det mönster som en stock sågas. Postningskalkyler innebär volym- och värdeberäkningar for olika postningar. I dessa kalkyler beaktas stockens geometriska form, diameter, längd, avsmalning, ovalitet och krök m.m. Hänsyn tas till övermål för olika dimensioner på plank och bräder. Med övermål menas ett tillägg på de nominella måtten för att kompensera för krympning och måttnoggrannhet vid sågning.
Det vanligaste sättet att posta timret är fyrsågning som är det helt dominerande sättet i de industriella sågverken. Genomsågning innebär att timret sågas upp i ett antal okantade plank och bräder, kantsidorna får full vankant. Bräder och plank kan sedan säljas okantade eller kantas i kantverk. Genomsågning var vanligt förr och förekommer ofta vid lövsågverk och sågning av högkvalitativ fura. Andra sågmönster, som ofta tillämpas på mindre sågverk eller sågbänkar, bygger på att man efter varje snitt tittar på förekomst av kvist och röta för att besluta hur den fortsatta uppsågningen skall ske. Detta är ett förhållandevis vanligt förfarande på de mindre löv- och barrsågverken och vid sågning av grövre virke i Nordamerika. Ibland benämns sågsättet rundsågning.
Ibland är kraven stora att ta hänsyn till att dels få fram bräder och plank med stående årsringar som krymper och sväller i begränsad i omfattning, dels få fram ytor med vacker textur. De postningsmönster som används i dessa fall kallas kvartersågning och är ett mindre vanligt sätt att såga timmer, på grund av svårigheten att automatisera. Finsnickerier efterfrågar ofta kvartersågat virke. Även så kallad stjärnsågning som man provat att automatisera har en marginell betydelse.
Man kan också särskilja två andra principiella sätt att såga. Sågning parallellt med stockens märg eller mittlinje samt så kallad tapersågning. Tapersågning innebär en uppsågning parallellt med mantelytan. De två principerna kan kombineras med varandra.